Neo är en Welsh springer spaniel, han fyller 10 år till hösten och det syns verkligen på hans gråa nosparti… men för övrigt är Neo den ständiga valpen… Han plundrar diskbänken när vi inte är hemma, klättrar på bord och stolar… finns det något galler eller något annat som blockerar så är det hans mission att ta sig igenom… Neo kom in i vårt liv av en slump… mötte honom som 4 månaders valp och han var gudomligt söt och jag sa till hans familj ”vill ni inte ha honom så tar jag honom” och sedan skrattade jag… men dessa ord har jag sagt fler gånger om andra djur och av någon anledning så har de hamnat hos oss senare… och så även Neo. Vi passade honom vid två tillfällen när hans familj var på semester och sista tillfället var han drygt 10 månader… hans familj förlängde hans vistelse hos oss för att sedan fråga ”vet du någon som vill ha honom?”… de kunde inte behålla honom pga privata skäl. Vi var inte sena att erbjuda ett hem och efter 3-4 månader hos oss på ”passning” blev han vår. Ett yrväder utan dess like som blivit Nimbuz trognaste följeslagare och även min, där jag finns är Neo… han skriker om han måste gå ut m nån annan och delar huvudkudde m mig på natten… Just nu är Neo ur balans… Neo är inte så noga m vilken rang han har, han är för barnslig… men sedan vår 3,5 åriga BC flyttade in för snart 2 år sedan har Neo kämpat för att segra över Cit… ett antal slagsmål har det blivit… låter hemskt m käftarna är vidöppna så de har tack och lov inte skadat varandra… En gång fick jag ta till armarna för att sära på dem och då satt Neo i min underarm… ärren finns kvar och smärtan sitter i minnet… så det gör jag inte om… numrera blir det en stol emellan och rösten… Neo har blivit stressad av detta och magen krånglar så det blir check av magen och sedan planerar vi in kastrering i hopp om att han ska känna sig bättre… Neo gör en gråhårig men skänker samtidigt så mkt glädje… han tar varje dag m ett leende 😀