och vi har sagt farväl till vår allra bästaste ”Plixa”… En kvävande känsla tynger bröstkorgen… det känns som man svikit… Oehört tungt beslut att bestämma att ”nu är dagen kommen”… Lix blev 13 år och 8 månader… 6 år och 8 månader fick vi tillsammans… Han kom till oss som en omplacering… en Border collie som tävlat agility hela livet… han blev Claras läromästare o h fick henne att älska sporten. Han tävlade sista gången sommaren 2019, först SM och sedan European open junior i Schweiz. Massor med tävlingar har det blivit och totalt tre SM och två EOJ, det första i Holland. In i det sista ville ha springa på agilitybanan,.. ha en leksak och kampa… Vilken iver och vilken glöd. Den 8/10 fick han vestibularis syndrom, ser ut som en stroke men är en påverkan i örat som i sin tur påverkar balansen… Han repade sig en del men ramlade mycket, kunde inte gå så långa rundor… men lämna honom hemma var otänkbart, han stod vid grinden o skrek o ville med. Bakbenen bar honom inte, när han skulle bajsa vek sig benen o han satte sig i bajset… Det mest värdiga var att låta honom gå… släppa taget…. men så svårt… Allt gick mycket lugnt till, han var jätte duktig och lugn… somnade hårt av lugnande… Clara o jag satt vid hans sida… vår älskade vän saknade är stor… det är så tomt… känns så overkligt… Med sig fick han sin leksak ”tigersvansen”… R.I.P Lix